Det jag skriver här, börjar i en annan tråd i avdelningen Drømmer og drømmearbeid

http://sjaman.com/component/option,com_smf/Itemid,113/topic,7598.0









Jag har väntat med att svara, för jag ville att vissa saker skulle falla på plats och klargöras.

Några kvällar efter skriket och den babbliga rösten, kom det ju en päls i mitt öye, när jag skulle sovne. Inzoomad päls, nära, ett öye med pälsstrån runt om och Detta håriga (hårete) var extremt närgående. Zoom, zoom, zoom, bild efter bild. Jag tänkte att det nog var kraftdyret och bestämde mig för att göra en resa till det, litt senare... vilket av dem, nu det var... men det skulle nog visa sig.

Det tog ett tag för mig att få till den här resan - annat skulle göras före och jag ville ha bra förutsättningar - och under tiden har det varit total ro hjemme hos mig. Men nu är resan gjord och jag vill gärna formidle (han sa det var OK) för att ge slutet på den här historien 

 


RESA TILL DET HÅRIGA
Jag trodde jag skulle resa och träffa ett av mina kraftdyr och jag tänkte att det kändes lite rart att stå där på avreseplatsen, med kraftdyren vid min sida, för att resa till ett av dem. Jag såg min nedgångsplats till undervärlden och var beredd, men när jag var på väg ner, stoppade kraftdyren mig. Vi skulle upp. Men det är väl rart att resa upp till övervärlden och träffa ett kraftdyr... tänkte jag, men jag vet ju att jag inte vet bäst, så jag följde med.

På denna resa följde mina två pälsbeklädda kraftdyr med, medan den med fjær stannade kvar på utreseplatsen, för att vänta… Den här gången var det päls som gällde.
Vi reste uppåt i en rökslinga och kom till en sal, där trumman ljöd starkare. Helt plutselig var vi inte i salen, utan stod i övervärldens bergiga landskap, framför något jättestort och hårigt. Jag förstod att detta var HAN. Det jättestora håriga, var ett björnhuvud.

Är det du som har kallat på mig? Varför vill du att jag ska komma spurte jag
"För att du ska känna kraften", sa han.
Är det du som har skrikit ”Det är ju det jag alltid har sagt!” i mitt öra?
Ja, svarade han. För att du ska veta att det är så – du har kraften. Kraften finns inne i mig och inne i dig. Det är ju det jag alltid har sagt. Det ska du veta. Och därför ska du nu komma in till mig.

Jag tvekade och kände mig faktiskt rädd, men mina kraftdyr ledde mig forover och jag smälte in i björnen och var helt plötsligt i dess hode – det vara samma grottsal, som jag sett lite av tidigare och när vi nu stod där inne, började jag att vibrera.
”Känn kraften” sa björnen… och jag kände.
Vi stod där en lång stund och vibrationerna genomsyrade mig helt och hållet. Jag hade ett kraftdyr i hver hånd, som jag höll i hårt. Så var det färdigt – jag hade känt kraften - och vi smälte genom huvudet och ut, till utanför igen och där bredvid björnens stora hode, stod min andlige lärare.

Jag tackade dem båda för att jag fått komma och spurte om det passade att jag fick lite healing, när jag ändå var där. Min lärare sa att det var OK och att jag skulle släppa greppet om mina kraftdjur, som satte sig ned på varsin sida om mig. Jag genomströmmades av ett violett lys och jag kände en mintkjöle spre sig genom den dåliga sidan av min kropp och jag blev i den stunden alldeles smärtfri. Jag smilte och njöt och tackade uavbrutt – jag kände mig så lycklig.

Så var det färdigt och vi bega oss hjem. På avreseplatsen stod mitt befjädrade kraftdjur kvar och vi slog alla 3 följe, hjem till mitt hus.

Ja... så var det... Det var någon som väntade på mig, men inte den jag trodde

Ja... 

Tack för att du läser Bast 

Jeg husker det du skrev om den stemmen, og jeg synes det er flott at du fikk svar. Dette er jo et godt eksempel på at svar kommer etterhvert. Så det var bjørnen som ropte til deg