Dette er gammlet godt nytt ja :-)

betyr det at solen i vårt indre går ned hver kveld
betyr det at vår indre måne har ulike faser
at det finns indre måneformørkelser og solformørkelser
at stjernene vandrer over vår indre himmel i løpet av en natts ferd
at det gror blomster og løper ville og tamme dyr i vårt indre
jeg bare spør
for jeg syns jeg har kjent og sett det
men lurt på om jeg var helt tilregnelig eller ei

hvis vi flytter en stund på andre siden av jordkloden
betyr det at alt dette i vårt indre
blir snudd opp ned da
jeg bare spør
selv om jeg har en anelse

å vandre rundt i et hellig landskap
på gamle kraftplasser
langs de kraftfulle meridianer,leylines, som det kalles
eller å skape nye kraftplasser og nye forbindelseslinjer
det gjør jo noe med en
vi som er en liten brikke
i det store kosmos
som på samme tid har hele kosmos i oss

jeg husker en myte om en demonkvinne
som ble lagt ned på jorden og temmet
og boltet fast gjennom ulike deler av kroppen
hvor blodet dryppet i jorden
der vokste det fram helligdommer og helige plasser
det mest hellige i hjerterommet

blir også dette avspeilet i vårt indre mytologi-univers
har vi slike kraftplasser og helligdommer
som vil komme fram, når vi har temmet vår egen skygge
når solen har stått opp, hva når man er under innflytelse fra månens luner
dukker dette ville opp igjen
jeg bare spør
for det undrer meg storligen
er det av det gode eller
dette flytende kaos vi vandrer i gjennom nattens drøm


men er det slik at gudene leker med oss
eller har vi disse gudene i oss
som kan få oss til å leke
lystig og glad
intet forundrer meg mer
under solen
og månen

Flott skrevet, Kristin!

Ja, vi er jo endel av universet, som er en del a kosmos. Hvert sekund treffes kroppen vår av mer enn hundre tusen milliarder nøytroner som er produsert i solens indre. Vil tro at månen som er 400 ganger nærmere påvirker oss også, og andre planeter og stjerner. Alt er kanskje matematikk.. Litt utenfor topic..:-)

”De som bor i en kåta”

Ur en konstkatalog med reproduktioner och bildtexter av den estniska grafikern Kalio Põllu (1934-2010) som har haft utställningar i Finland och i många andra länder.

Solbåten

Vi är alla solens barn. Vi bär alla inom oss minnen från ett miljoner år gammalt förflutet någonstans i Centralafrikas öknar. Det behövs endast att förbindelsen mellan människan och solen avbryts för en stund för att denna samhörighet skall framstå som en ny nästan plågsam bekräftelse på att detta samband existerar. Det uppstår lätt skräckinjagande historier om hur solen rövas bort. Det är lätt att förstå att människor längtar efter solljuset som även skiner på underjordens vattendrag. Detta hjälper oss i våra alldagliga mödor och bekymmer samt tröstar oss att stiga upp på morgonen vederkvickta av en stärkande sömn under nattens timmar.

Världen sedd som en gryta

Varje värld som vi lever i är också litet som vår egen skapelse. Det finns många världar vilkas vatten vi dricker, där vi hungrar, där vi fryser, det finns inte endast ett enda slags värld. Vi eftersträvar något mera logiskt, bättre förståeligt, något enklare och kanske även en vackrare värld. Tingen förändras till symboler, världen fylls med myter och enkla streck bildar ornament. Ornamenten företräder egentligen den allra märkligaste och viktigaste världen, den som väckte de finsk-ugriska folken till liv. Den är ett ställe där varje sak har sin egen plats, en ort som varken har en början eller ett slut, där upprepningarnas, de eviga kretsloppens och motsatsernas lagar råder. Det är samma värld är det samlas tyger, binds korgar, sjungs sånger, där det förtäljs berättelser och där det även slås på trummor.

Översättning från estniskan av Leif Rantala och bearbetad av Nina Michael

Nina Michael
München
Denne e-postadressen er beskyttet mot programmer som samler e-postadresser. Du må aktivere JavaScript for å kunne se adressen

Bayersk kultur ur nostalgiskt perspektiv

”Extra Bavariam non est vita, et si est vita, non est ita”
[Utanför Bayern finns det inget liv, och om det finns liv, så är det inte jämförbart]

I München finns en urgammal pytteliten bayersk krog (grundad 115, ”Jodlerwirt” (sv. den joddlande värden). Bayern är en av Tysklands 16 delstater. Krogen är belägen i den gamla staden under en sned takås. Krogen är den enda i sitt slag i München och man går dit för att ha roligt och inte för att dricka sig full. Därför är glasen små och inte en liters ölkrog som annars är brukligt i Tyskland. Här förenas hos alla gäster en nostalgisk önskan att åtminstone för några timmar försättas tillbaka till ”den gamla goda tiden”.

Med nostalgiskt tänkande avses att man återkallar minnet av en idealiserad förgången tid som i verkligheten inte kan återupplevas. Nostalgi t användes tidigare i betydelsen av människans längtan efter en trygg hamn då hon är i en främmande miljö. Tillståndet kan jämföras med en sjukdom som man kan dö i. Det enda botet är då att resa hem!

Jodlerwirt är ”Münchens träffpunkt med resten av världen”. Det har blivit ett ställe för turister för att andra tyskar nedvärderar den utdöende bayerska kulturen. Redan läget i den gamla stadsdelen förmedlar tradition. Bayrarna kommer vanligen klädda i folkdräkt vilket bidrar till den nostalgiska urbayerska stämningen.
Typiskt för bayrarnas kommunikation är tvetydighet. Man skall helst reagera på samma sätt och blixtsnabbt ge ett slagfärtigt svar för då blir man accepterad – annars placeras man i kategorin ”Waschlappen” (sv. tvättlapp), en fegis som inte duger till någonting.”Hos oss är man inte gammal utan man har varit länge i världen”. Först kommer det positiva och sedan ett snärtigt satiriskt tillägg med den negativa aspekten.
Gemensamt för alla gäster på Jodlerwirt är att anse den tid vi lever i som sämre och att längta till ett idealiserat bättre liv förr. Ett typiskt exempel på detta är fantasin om den lilla röda stugan med vita knutar på landet som man vill fira julen i. Men en sådan jul har vanligen ingen själv varit med om. I själva verket är nostalgi ett sätt att uttrycka värderingar man har i sitt nuvarande liv och inte en beskrivning av forna tider. Nostalgins djupaste mening är att man längtar till något som man aldrig har upplevt!

Nina Michael
München
Denne e-postadressen er beskyttet mot programmer som samler e-postadresser. Du må aktivere JavaScript for å kunne se adressen